Blashyrkh is coming, save yourselves!

När jag var på väg hem idag i bilen så kunde jag inte undgå att tänka att nu måste Blashyrkh snart nalkas. Jag vet inte hur det är i resten av landet men här i Falköpings kommun är det fullt ös med snöstorm.

När vi nu snackar om Blashyrkh så kommer man naturligt in på Immortal som ska uppträda på detta års Getaway Rock Festival i Gävle. Undertecknad har svikit Metaltown då dem har flyttat eventet till Säve istället för på Frihamnen. Jag förstår att man inte kan ha en festival i det området när 25 000 metalheads lyckas få en bro att röra på sig. Men jag orkar verkligen inte köra bil till och från Göteborg två gånger om på en enda helg. Annars ser deras lineup lovande ut med band som Deicide, Watain, Anvil, Ghost, F.K.Ü och Graveyard, det finns så klart flera band men dem är faller inte undertecknad i smaken. Slutpratat om den festivalen, över till GRF. Deras lineup ser bättre ut tycker jag - Aura Noir, Danzig, Desultory, Entombed, F.K.Ü, Graveyard, Immortal, Marduk, Nifelheim, Opeth och Vomitory.

Så om du fortfarande undrar vad du ska göra i sommar så ska du ta och lyfta på arslet och dra till Getaway Rock Festival! Ett band som jag gärna skulle se på festivalen är norska bandet Kvelertak, det är bra musik det.

Nästa fredag bär det av till Göteborg, målet för resan är Niles spelning på Musikens hus, det kommer att bli en "dödsbra" spelning. Så nu har jag visat att jag fortfarande lever, om ni har tur så kan det komma upp lite bilder från spelningen.

Abrahadabra alt. Abrakadabra

Var hälsad ärade bloggläsarget. Dagens blogginlägg handlar om Dimmu Borgirs senaste alster Abrahadabra.

Dimmu Borgirs nya album låter som ett barnprogram med en kossa och en grävling som gick på svt när jag var mindre. Och hur låter musiken på albumet då? Ja, inte låter den så värst bra. Jag tycker att det har blivit sämre sedan Mustis och ICS Vortex lämnat bandet. Lyssna bara på tredje låten "Gateways" varför blanda in en kvinnlig sångare, det räckte mycket väl med körsången i bakgrunden. Sedan har vi "Endings and Continuations", vad f-n tänkte Shagrath och Silenoz när dem la den där klara manssången? Det skulle ju låta bättre med ICS Vortex istället för den där skiten som dem valde.

Detta är nog slutet för mig och nuvarande Dimmu Borgir, Abrahadabra är ett skit album som jag inte kommer att köpa. Jag vet inte om jag kommer att lära mig att tycka om detta album eller ej, men som det ser ut nu så ser det ut som dött lopp, alternativt att man drar på sista låten "Gateways - Orchestral Version".

Om vi ska hoppa från detta ämne till ett helt annat så presenterar jag härmed Evigt Mörkers nya utseende. Det tog en tid innan jag fick en idé om hur jag ville att bannern skulle se ut.

Så nu är det upp till dig att bilda dig en uppfattning om Dimmu Borgirs nya skiva. Lycka till!

Marduk + Support - Parken 10/9 -10

Kan börja med att det var supersvårt att få en hyffsad bild under hela giget. Jag får helt enkelt erkänna att min telefons kamera är skit i mörka källarlokaler med dåligt ljus och rökmaskiner. Detta sagt så var det en riktigt bra kväll, trots att man inte fick stå på första parkett, men man kan inte få allt.

Svenska Valkyrija har jag inte hört talats om, så det var en positiv överraskning när dem brände av sina låtar. All lycka till er!

Norska Ragnarok har jag bara hört talats genom Hatpastorns skivomslags dissekering, samt hört någon låt men kommer ej ihåg den. Men jag får ta och ge dem en ny chans för vilket röj det var på norrmännen. Sångaren hade ett utomordentligt bra growl.

Och nu till finalnumret. Marduk. Om det var svårt att få en bra bild på de ovannämnda två band var det dubbelt så svårt då rökmaskinen gjorde sitt jobb utomordentligt. Men när jag tänker efter så skitsamma för det var första gången jag såg dem och det var ett sjukt bra framträdande. Dom rent av malde sönder hörselorganen. The Levelling Dust är den låt jag gillar bäst med Marduk, men efter detta framträdandet så kommer Bleached Bones in på en given andra plats. Rätta mig om jag har fel men Marduk är känt för att spela extrem black metal, men nog kan dom allt leverera när det gäller att sänka tempot och det gör dom snyggt med Bleached Bones. Dock var det lite tråkigt att dem inte spelade mer än en timma, hade gärna sett att dem slaktade i minst en halvtimma till.

Med detta sagt så ser jag fram emot nästa möte med den babyloniska skapelseguden.

Äntligen har jag en värdig nyhet att dela med mig av!

Jaha då var det dags igen att blåsa av dammet och greppa kulspetspennan.

Vad i hela friden är det som är så nödvändigt att skriva i en blogg som har kommit i första förruttnelse-stadiet på grund av för lite aktivitet, tänker ni. Jo det är såhär att undertecknad ska till Götet imorgon för att se självaste Marduk! Vi får se om jag orkar att skriva rapport om det, om jag inte omkommer i havet av grisblod och dekadens. Om inte så kommer ni att få lite färska bilder iallafall.

/ Mesphito

Metaltown 2010 del 3

Om det var soligt på fredagen, varför inte låta det vara regnigt på lördagen. Det var med ett muntert sinne som jag steg av tåget för att traska över Älvsborgsbron med gråa moln på himlen. Men regnet på Metaltown slog inte regnet på Sonisphere förra året så det var inte så farligt. Med detta sagt så kan vi raskt hoppa över till de band jag såg uppträda på lördagen.

Om NILE var det hårdaste bandet på fredagen så var WITCHERY det hårdaste enligt mig på lördagen. Med Legion på sång, Jensen och Rickard Rimfält på gitarr, Sharlee D'Angelo på bas och Martin Axenrot på trummor släppte dem lös apokalypsen om den inte redan släpptes lös på fredagen när NILE spelade. Jag har aldrig sett en argare och galnare sångare än Legion som bland annat välte omkull högtalare, spelade gitarr med mikrofon och slutligen gjorde en french kiss med ett skrikande fan. Jag kände en stor skam att jag inte hade kollat upp bandet förut för det var riktigt bra låtar dem släppte lös. WITCHERY har även släppt ett nytt album med namnet "Witchkrieg", om ni inte har råd att införskaffa detta album så kan ni lyssna på det genom Spotify!
Nästa band blev FINNTROLL och dagens första regnskur passade även på att titta fram. Bandet passade på att spela ett par låtar från sitt nyaste album, "Nifelvind". Men det var inte förrän Trollhammaren spelade som jag upplevde det värsta trycket av folket som stod bakom mig. Jag kan nog säga att detta framträdandet var det mest intimaste jag har varit på.
AMON AMARTHs framträdande hade den bästa scenshowen med sin rök och pyroteknik. Dock såg jag dem på håll, men tur var nog det, för det var mycket folk som ville se dem. Jag tycker att dem var bättre nu än för två års sedan. Och om man ska tro sångaren, Johan Hegg, att dem hade varit uppe i ca 36 timmar så gjorde dem ett riktigt bra gig.
SOULFLYs framträdande var nog det enformigaste framträdandet på festivalen. Jag tyckte att alla låtar lät likadant. Så det blir inte mer om detta bandet.

Det "mysigaste" giget på Metaltown, låter inte metal att skriva mysigaste men ändå, så stod DARK TRANQUILLITY för det. Grabbarna med Stanne i spetsen spelade självmant i Close-Up tältet. Jag kan medge att jag inte direkt lyssnar på DT på fritiden men dem lät rätt bra på Metaltown och deras film som spelades samtidigt under giget var fräck, troligen målad i Photoshop eller något liknande program. Tyvärr så finns det inga bilder pågrund av den dåliga platsen jag fick, längst ut i tältet.

Sista framträdandet blev HATEBREED på grund av att mina kamrater ville se dem. Och det var det röjigaste giget på hela festivalen. Jag är rätt imponerad över att sångaren fick publiken att bilda en circle pit runt ljudbordet. Om jag inte hade nageltrång så hade jag varit med i piten. En sak som är värd att nämna är att vakterna fick arbeta extra mycket under detta giget då det var en kille som lyckades stage-diva upp emot 4-5 gånger under tiden Hatebreed spelade. En del crowd surfing förekom också. Trots sin crossover så tyckte jag att spelningen hade ett gött gung i sig.
Efter det blev det att gå tillbaka mot tåget då ingen av oss är ett vidare fan av IN FLAMES. Nu i efterhand så tycker jag att dem allt kan sänka kostnaderna på mat och dryck. Så nu var min rapport av detta års Metaltown avklarad.

Over and Out
Mesphito

Metaltown 2010 del 2

Som jag skrev i del 1 så skulle jag till Metaltown. Här kommer recensioner och bilder från fredagen, första dagen. Ni kan även trycka på bilderna så ser ni bättre.

Väl inne på området såg jag att dem hade gjort en del ändringar från förra gången jag besökte Metaltown. Red Stage hade flyttats till Mix Megapols byggnad och Close-Up tältet låg nu vid ingången till området. Det hade även tillkommit ett extra öltält till den som kände sig torr i munnen.
Det var två band som öppnade, SKRINDRED på Black Stage och FROM THIS MOMENT i Close-Up tältet. Men efter att ha läst om banden i programbladet så valde jag SKINDRED som är ifrån Storbritannien och spelar en blandning mellan reggae, alternativ och punk. Bandet var inte direkt bra i mina öron men sångaren sa något som jag tyckte var bra och det var att man kan ladda ner musik illegalt hur mycket man vill, men du kan aldrig ladda ner "själen" eller "stämningen" som man får ta del av när man kollar på en musikgrupp live.
Bandet nummer två i ordningen för min del blev KATATONIA. Fast jag inte är något direkt fan till dem så spelade dem ganska bra, fast Jonas Renkse, sångare i bandet, kunde allt anstränga sig bättre när det gäller mellansnack!
Jag hade tänkt att se RAUBTIER men när jag såg hur många som stod i Close-Up tältet gav jag upp, det var helt smockfullt med folk. Så det blev att gå direkt till KREATORs soundcheck. Jag kände mig ganska bortkommen när jag stod längst fram på KREATORs spelning när jag inte alls är bevandrad i bandet och lyssnar knappt på Thrash Metal, men ett par bra bilder blev det allt. Jag tyckte det lät bra, mer än så blir inte rapporten från KREATOR.

Och nu till den akt som jag såg mest fram emot på hela festivalen. Ett band som har spottat ur sig låtar som Ramses Bringer of War, Unas, Slayer of the Gods, Black Seeds of Vengeance, User Maat Re och Ithyphallic. Dem som inte vet nu vilket band jag menar kan sluta läsa nu. Hursomhelst dem som fortfarande stannade kvar så är bandet jag menar amerikanska NILE, med grundaren Karl Sanders på gitarr och dödsgrowl, Dallas Toller-Wade på gitarr och dödsgrowl och George Kollias på trummor. Som vanligt, vad jag har förstått, så hade dem en live-bassist som inte var så dålig på att growla han heller. Dock så var det lite smått tråkigt att ljudteknikern hade dragit ner rätt mycket på sången, och en del på gitarrerna också. Men i det stora hela så var detta det bästa framträdandet på hela fredagen. Bandet öppnade med första spåret, Kafir!, på sin nyaste platta Those Whom the Gods Detest. Och sedan fortsatte slakten med låtar som Sacrifice unto sebek, Hittite Dung Incantation, Ithyphallic, Papyrus Containing the Spell to Preserve Its Possessor Against Attacks From He Who Is In The Water, Lashed to the slave stick och Black Seeds of Vengeance. Ni som gärna vill veta mer om exakt vilka låtar NILE spelade kan söka vidare på internet, det finns säkert någon setlist därute.


Efter NILEs framträdande bestämde jag mig för att dra hemåt för att åka tillbaka nästa dag, de band som spelade efteråt intresserade mig inte så mycket.


Jag passade även på att ta kort på Dark Tranquillitys sångare Mikael Stanne när han stod utanför Close-Ups försäljningsstånd, lite otur bara att solen var snett bakom.

Del 3 kommer upp inom en snar framtid.

Metaltown 2010 del 1

Long time no see, blog! Hursomhelst om cirka en timma bär det av till Metaltown. Nu har jag haft turen av att äntligen fått min smartphone från cdon.com som jag beställde den 6 juni. Så jag kan ge er som läser denna eminenta blogg, som går emot strömmen mot allt som heter daglig rapport, och kanske Wikipedia få lite färska bilder på musikgrupper som är värda att se live. Det kommer också komma en recension på de band jag har sett under festivalen, kan nog dock säga i förhand att den inte kommer att hålla samma kvalite som live-recensioner på Close-Up eller WEROCK.se.

Med detta sagt så hoppas jag verkligen inte att Nile kommer ställa in sitt framträdande eftersom det är det band jag ser mest fram emot. Och vi får se om jag överlever tills på söndag.

Over and Out