Abrahadabra alt. Abrakadabra

Var hälsad ärade bloggläsarget. Dagens blogginlägg handlar om Dimmu Borgirs senaste alster Abrahadabra.

Dimmu Borgirs nya album låter som ett barnprogram med en kossa och en grävling som gick på svt när jag var mindre. Och hur låter musiken på albumet då? Ja, inte låter den så värst bra. Jag tycker att det har blivit sämre sedan Mustis och ICS Vortex lämnat bandet. Lyssna bara på tredje låten "Gateways" varför blanda in en kvinnlig sångare, det räckte mycket väl med körsången i bakgrunden. Sedan har vi "Endings and Continuations", vad f-n tänkte Shagrath och Silenoz när dem la den där klara manssången? Det skulle ju låta bättre med ICS Vortex istället för den där skiten som dem valde.

Detta är nog slutet för mig och nuvarande Dimmu Borgir, Abrahadabra är ett skit album som jag inte kommer att köpa. Jag vet inte om jag kommer att lära mig att tycka om detta album eller ej, men som det ser ut nu så ser det ut som dött lopp, alternativt att man drar på sista låten "Gateways - Orchestral Version".

Om vi ska hoppa från detta ämne till ett helt annat så presenterar jag härmed Evigt Mörkers nya utseende. Det tog en tid innan jag fick en idé om hur jag ville att bannern skulle se ut.

Så nu är det upp till dig att bilda dig en uppfattning om Dimmu Borgirs nya skiva. Lycka till!

Marduk + Support - Parken 10/9 -10

Kan börja med att det var supersvårt att få en hyffsad bild under hela giget. Jag får helt enkelt erkänna att min telefons kamera är skit i mörka källarlokaler med dåligt ljus och rökmaskiner. Detta sagt så var det en riktigt bra kväll, trots att man inte fick stå på första parkett, men man kan inte få allt.

Svenska Valkyrija har jag inte hört talats om, så det var en positiv överraskning när dem brände av sina låtar. All lycka till er!

Norska Ragnarok har jag bara hört talats genom Hatpastorns skivomslags dissekering, samt hört någon låt men kommer ej ihåg den. Men jag får ta och ge dem en ny chans för vilket röj det var på norrmännen. Sångaren hade ett utomordentligt bra growl.

Och nu till finalnumret. Marduk. Om det var svårt att få en bra bild på de ovannämnda två band var det dubbelt så svårt då rökmaskinen gjorde sitt jobb utomordentligt. Men när jag tänker efter så skitsamma för det var första gången jag såg dem och det var ett sjukt bra framträdande. Dom rent av malde sönder hörselorganen. The Levelling Dust är den låt jag gillar bäst med Marduk, men efter detta framträdandet så kommer Bleached Bones in på en given andra plats. Rätta mig om jag har fel men Marduk är känt för att spela extrem black metal, men nog kan dom allt leverera när det gäller att sänka tempot och det gör dom snyggt med Bleached Bones. Dock var det lite tråkigt att dem inte spelade mer än en timma, hade gärna sett att dem slaktade i minst en halvtimma till.

Med detta sagt så ser jag fram emot nästa möte med den babyloniska skapelseguden.

Äntligen har jag en värdig nyhet att dela med mig av!

Jaha då var det dags igen att blåsa av dammet och greppa kulspetspennan.

Vad i hela friden är det som är så nödvändigt att skriva i en blogg som har kommit i första förruttnelse-stadiet på grund av för lite aktivitet, tänker ni. Jo det är såhär att undertecknad ska till Götet imorgon för att se självaste Marduk! Vi får se om jag orkar att skriva rapport om det, om jag inte omkommer i havet av grisblod och dekadens. Om inte så kommer ni att få lite färska bilder iallafall.

/ Mesphito

Metaltown 2010 del 3

Om det var soligt på fredagen, varför inte låta det vara regnigt på lördagen. Det var med ett muntert sinne som jag steg av tåget för att traska över Älvsborgsbron med gråa moln på himlen. Men regnet på Metaltown slog inte regnet på Sonisphere förra året så det var inte så farligt. Med detta sagt så kan vi raskt hoppa över till de band jag såg uppträda på lördagen.

Om NILE var det hårdaste bandet på fredagen så var WITCHERY det hårdaste enligt mig på lördagen. Med Legion på sång, Jensen och Rickard Rimfält på gitarr, Sharlee D'Angelo på bas och Martin Axenrot på trummor släppte dem lös apokalypsen om den inte redan släpptes lös på fredagen när NILE spelade. Jag har aldrig sett en argare och galnare sångare än Legion som bland annat välte omkull högtalare, spelade gitarr med mikrofon och slutligen gjorde en french kiss med ett skrikande fan. Jag kände en stor skam att jag inte hade kollat upp bandet förut för det var riktigt bra låtar dem släppte lös. WITCHERY har även släppt ett nytt album med namnet "Witchkrieg", om ni inte har råd att införskaffa detta album så kan ni lyssna på det genom Spotify!
Nästa band blev FINNTROLL och dagens första regnskur passade även på att titta fram. Bandet passade på att spela ett par låtar från sitt nyaste album, "Nifelvind". Men det var inte förrän Trollhammaren spelade som jag upplevde det värsta trycket av folket som stod bakom mig. Jag kan nog säga att detta framträdandet var det mest intimaste jag har varit på.
AMON AMARTHs framträdande hade den bästa scenshowen med sin rök och pyroteknik. Dock såg jag dem på håll, men tur var nog det, för det var mycket folk som ville se dem. Jag tycker att dem var bättre nu än för två års sedan. Och om man ska tro sångaren, Johan Hegg, att dem hade varit uppe i ca 36 timmar så gjorde dem ett riktigt bra gig.
SOULFLYs framträdande var nog det enformigaste framträdandet på festivalen. Jag tyckte att alla låtar lät likadant. Så det blir inte mer om detta bandet.

Det "mysigaste" giget på Metaltown, låter inte metal att skriva mysigaste men ändå, så stod DARK TRANQUILLITY för det. Grabbarna med Stanne i spetsen spelade självmant i Close-Up tältet. Jag kan medge att jag inte direkt lyssnar på DT på fritiden men dem lät rätt bra på Metaltown och deras film som spelades samtidigt under giget var fräck, troligen målad i Photoshop eller något liknande program. Tyvärr så finns det inga bilder pågrund av den dåliga platsen jag fick, längst ut i tältet.

Sista framträdandet blev HATEBREED på grund av att mina kamrater ville se dem. Och det var det röjigaste giget på hela festivalen. Jag är rätt imponerad över att sångaren fick publiken att bilda en circle pit runt ljudbordet. Om jag inte hade nageltrång så hade jag varit med i piten. En sak som är värd att nämna är att vakterna fick arbeta extra mycket under detta giget då det var en kille som lyckades stage-diva upp emot 4-5 gånger under tiden Hatebreed spelade. En del crowd surfing förekom också. Trots sin crossover så tyckte jag att spelningen hade ett gött gung i sig.
Efter det blev det att gå tillbaka mot tåget då ingen av oss är ett vidare fan av IN FLAMES. Nu i efterhand så tycker jag att dem allt kan sänka kostnaderna på mat och dryck. Så nu var min rapport av detta års Metaltown avklarad.

Over and Out
Mesphito

Metaltown 2010 del 2

Som jag skrev i del 1 så skulle jag till Metaltown. Här kommer recensioner och bilder från fredagen, första dagen. Ni kan även trycka på bilderna så ser ni bättre.

Väl inne på området såg jag att dem hade gjort en del ändringar från förra gången jag besökte Metaltown. Red Stage hade flyttats till Mix Megapols byggnad och Close-Up tältet låg nu vid ingången till området. Det hade även tillkommit ett extra öltält till den som kände sig torr i munnen.
Det var två band som öppnade, SKRINDRED på Black Stage och FROM THIS MOMENT i Close-Up tältet. Men efter att ha läst om banden i programbladet så valde jag SKINDRED som är ifrån Storbritannien och spelar en blandning mellan reggae, alternativ och punk. Bandet var inte direkt bra i mina öron men sångaren sa något som jag tyckte var bra och det var att man kan ladda ner musik illegalt hur mycket man vill, men du kan aldrig ladda ner "själen" eller "stämningen" som man får ta del av när man kollar på en musikgrupp live.
Bandet nummer två i ordningen för min del blev KATATONIA. Fast jag inte är något direkt fan till dem så spelade dem ganska bra, fast Jonas Renkse, sångare i bandet, kunde allt anstränga sig bättre när det gäller mellansnack!
Jag hade tänkt att se RAUBTIER men när jag såg hur många som stod i Close-Up tältet gav jag upp, det var helt smockfullt med folk. Så det blev att gå direkt till KREATORs soundcheck. Jag kände mig ganska bortkommen när jag stod längst fram på KREATORs spelning när jag inte alls är bevandrad i bandet och lyssnar knappt på Thrash Metal, men ett par bra bilder blev det allt. Jag tyckte det lät bra, mer än så blir inte rapporten från KREATOR.

Och nu till den akt som jag såg mest fram emot på hela festivalen. Ett band som har spottat ur sig låtar som Ramses Bringer of War, Unas, Slayer of the Gods, Black Seeds of Vengeance, User Maat Re och Ithyphallic. Dem som inte vet nu vilket band jag menar kan sluta läsa nu. Hursomhelst dem som fortfarande stannade kvar så är bandet jag menar amerikanska NILE, med grundaren Karl Sanders på gitarr och dödsgrowl, Dallas Toller-Wade på gitarr och dödsgrowl och George Kollias på trummor. Som vanligt, vad jag har förstått, så hade dem en live-bassist som inte var så dålig på att growla han heller. Dock så var det lite smått tråkigt att ljudteknikern hade dragit ner rätt mycket på sången, och en del på gitarrerna också. Men i det stora hela så var detta det bästa framträdandet på hela fredagen. Bandet öppnade med första spåret, Kafir!, på sin nyaste platta Those Whom the Gods Detest. Och sedan fortsatte slakten med låtar som Sacrifice unto sebek, Hittite Dung Incantation, Ithyphallic, Papyrus Containing the Spell to Preserve Its Possessor Against Attacks From He Who Is In The Water, Lashed to the slave stick och Black Seeds of Vengeance. Ni som gärna vill veta mer om exakt vilka låtar NILE spelade kan söka vidare på internet, det finns säkert någon setlist därute.


Efter NILEs framträdande bestämde jag mig för att dra hemåt för att åka tillbaka nästa dag, de band som spelade efteråt intresserade mig inte så mycket.


Jag passade även på att ta kort på Dark Tranquillitys sångare Mikael Stanne när han stod utanför Close-Ups försäljningsstånd, lite otur bara att solen var snett bakom.

Del 3 kommer upp inom en snar framtid.

Metaltown 2010 del 1

Long time no see, blog! Hursomhelst om cirka en timma bär det av till Metaltown. Nu har jag haft turen av att äntligen fått min smartphone från cdon.com som jag beställde den 6 juni. Så jag kan ge er som läser denna eminenta blogg, som går emot strömmen mot allt som heter daglig rapport, och kanske Wikipedia få lite färska bilder på musikgrupper som är värda att se live. Det kommer också komma en recension på de band jag har sett under festivalen, kan nog dock säga i förhand att den inte kommer att hålla samma kvalite som live-recensioner på Close-Up eller WEROCK.se.

Med detta sagt så hoppas jag verkligen inte att Nile kommer ställa in sitt framträdande eftersom det är det band jag ser mest fram emot. Och vi får se om jag överlever tills på söndag.

Over and Out

Döds- och Black metal letar sig in till GTA-serien

Detta är egentligen en gammal nyhet då första episoden till Grand Theft Auto 4 släpptes 17 februari 2009 till Xbox 360. Men jag som är trogen tjänare till Sony, struntade helt enkelt i att kolla upp information om den expansionen så när jag väl kunde lägga vantarna på spelet 1 år efter så blev jag både förvånad och glad när jag besökte Mc-klubbens klubbhus där det just då spelades Cannibal Corpse - I Cum Blood på högsta volym. Varför jag belyser detta ämne är att det finns för lite hårdare typ av metal i dataspel. Guitar Hero ska vi inte tala om, det finns väl sisådär ett 10-tal versioner ute men inte en enda har en riktig döds- eller svart metal dänga i sitt låt-utbud.

Så vilka grupper kan man bland annat höra i Grand Theft Auto IV: The Lost and Damned?
At the Gates - Slaughter of the Soul
Celtic Frost - Inner Sanctum
Entombed - Drowned
Deicide - Dead by Dawn
Cannibal Corpse - I Cum Blood
Bathory - Call From the Grave
Terrorizer - Fear of Napalm

It's alive. It's alive... It's alive, it's working!

Äntligen har jag fått tummen ur ändan och lyckats att få igång Spotify i mitt alternativa operativsystem. Lösningen var busenkelt egentligen, men som sagt så har jag närmat mig uppdraget med en känsla av att jag inte kommer att lyckats och på så sätt valt att avstå. Detta har lett till att man väl sitter i linux-miljön kännt sig en aning handikappad när man inte kunnat lyssna på sin playlist eller upptäckt ny musik. Givetvis finns ju last.fm, youtube.com, myspace.com fast det är ändå inte samma sak som att använda spotify känner jag. Så nu är jag åter i gemenskapen.

Jag passar även på att efterlysa bra spellistor med musik som ni lyssnar på nu eller tycker är gôr bra. Ge mig spellistor!

Människor som gått till överdrift

Yes! Då har man beställt boken "Människor som gått till överdrift", av Kalle Lind. Kalle Linds första bok i samma genre, "Människor det varit synd om", var riktigt toppen. Humorn var riktigt bra och som jag har fattat det så om ni därute gillade Hej Domstol! (ett radioprogram som sändes på radiokanalen P3, och som man behövde en radio alt. webbradio för att lyssna på) så bör ni tycka om dessa böcker.

Nu köper inte jag så mycket böcker, förutom skolböcker, på nätet men jag tycker faktiskt att 154 kr är rätt överkomligt. Man kan ju sälja boken på tradera efter man har läst ut den. Sedan ska ni komma ihåg att "Människor som gått till överdrift" är roligare än Sjörapporten, intelligentare än Jimmie Åkesson, elakare än Bamse och mer tänkvärd än brandmanskalendern.

Treudden från Helvetet

Trident heter Johan Normans (ex-Dissection) senaste band. Gruppen planerar att släppa sitt debutalbum den 22 mars, genom Regain Records. Bland medlemmarna hittar vi också Alex Friberg (bas) och Tobias Sidegård (sång) från Necrophobic, Jonas Blom (trummor) och Ewo Solvelius gitarr. Det finns för nuvarande tre låtar på deras myspace. "Jaws of Satan" heter en av deras låtar, och den har riktigt goa riff, och man ska inte glömma Tobias fräcka röst.

A Declaration of Hate Tour 2010 Del 2

Som jag skrev i föregående inlägg om DARK FUNERALs nya turne, så startade turnén i Skövde igår, den 5 mars. Bilder kommer att komma upp senare, så misströsta inte. Jag och några metal-älskande galningar hade löst biljett en tid i förväg för detta var ju absolut inget man får missa. Något som jag igår fick svar på. Jag och mitt sällskap anlände till Valhall 5 minuter efter att första förbandet gått upp på scenen för att riva av några valda låtar. Jag kan säga att jag inte är någon speciell musikkritiker men det var inget speciellt med det första förbandet. Kommer inte ens ihåg namnet på dem. Sångaren passade inte in tyckte både jag och dem jag kom dit med.

Efter att första förbandet framfört sitt material så gick ZONARIA upp på scen. Med betydligt bättre scenkänsla. Dem spelade till och med en ny låt från deras nya album som grabbarna arbetar på. Kommer dock inte ihåg den, ska försöka komma ihåg att ta med mig noteringsblock till Metaltown nu i sommar. Tillbaka till ZONARIAs framträdande. En av medlemmarna i bandet, jag tror det var gitarristen Emil, uppmanade till en Wall of Death, utan resultat då publiken för tillfället inte var fulla nog. Hur som helst så uppskattade jag deras framträdande och vill se mer av dem.

Tredje och sista akten var naturligtvis DARK FUNERAL. Kvällens höjdpunkt. Som brände av låtar som Stigmata, An Apprentice of Satan, My Funeral, My Latex Queen. Jag uppsnappade endast dem låtarna eftersom jag var i en sån extrem extas. Publiken i tredje och fjärde ledet bjöd på en moshpit utan beställning. Man fick passa sig så att man inte fick sig en hurring av en av konsertbesökarna som sprang in i moshpiten med både armar och ben i högsta hugg. Jag fick även ge en besökare ett par öronproppar, för jag tyckte det var synd att behöva stå i mitten av publiken med fingrarna hårt tryckta mot öronen. Vad gör man inte för likasinnade personer. Att man dagen innan hade feberkänslor fanns ingen plats för under giget, för det var bara att ge järnet. Man ville inte missa denna kanske enda chans att se DARK FUNERAL i Skövde. Emperor Magus Caligula meddelade att han lyfte på hatten för Skövde-publiken och sa även att han inte hade räknat med responsen han fick av publiken. Jag kan även förtälja att grabben som berättade om att DARK FUNERAL skulle spela i Skövde fick tag i Lord Ahrimans plektrum när han kastade ut det efter sista låten, My Latex Queen.

Jag kan så här efteråt påstå att detta giget var bättre än när jag såg Satyricon på Trädgårn i Göteborg, våren 2009. Och önska Dark Funeral lycka till i fortsättning när dem ska erövra resten av Europa. Nu återstår bara bilderna som kommer i nästa del. Tills dess så får ni nöja er med mina tankar om spelningen och ni kan även ta en titt på Lord Ahrimans "dagboks anteckningar" som finns att läsa på Dark Funeral.com. Over and Out!

Ov HELL - Kings och Shagraths nya band

Vi har nog alla hört den knäppa historien om hur Infernus på den ena planhalvan slogs mot Gaahl och King på den andra halvan om bandnamnet GORGOROTH. Om inte så finns detta verktyget till er hjälp för att hitta det jag just nämnde.

Nu tror jag att dem som inte hade hört historien kommit tillbaka, eller inte, hursomhelst så går vi vidare. King och Gaahl startade GOD SEED efter att ha lämnat GORGOROTH, dock blev inte bandets livslängd så värst lång, eftersom Gaahl meddelade att han lämnar metal-scenen. Om nu han kommer tillbaka återstår att se. Kvar var King som slog ihop sin påse med Shagrath från Dimmu Borgir istället och bildade OV HELL. De låtar som för nuvarande ligger på bandets myspace-sida har även lagts till på bandets debutplatta, The Underworld Regime, som släpptes den 8 februari 2010. Det är ingen dålig samling musiker som grabbarna har kallat till sig. På trummor hittar vi Frost (SATYRICON, 1349), och på gitarr Teloch (GOD SEED, 1349) och Ice Dale (ENSLAVED, I).

Jag hoppas att bandet kommer att gå långt, och inte blanda in någon klaviatur i musiken.

Black Dynamite!

Black Dynamite, en film skriven av Michael Jai White och Byron Minns. Regisserad av Scott Sanders. Dessa ansikten är för mig rätt okända, förutom kanske Michael Jai White som spelade huvudrollen i b-rullen Undisputed 2: Last Man Standing (2006), som om inte Wesley Snipes och Wing Rhames film från 2002 inte var nog. Hursomhelst så är det inte Undisputed filmerna som vi ska ta en titt på denna gången. Nej, det är Grindhouse-rullen Black Dynamite, inspelad 2009.

Filmen handlar om karaktären Black Dynamite, spelad av Michael Jai White själv. Som startar ett krig mot självaste "The Man". "The Man" är staten, det är så jag har uppfattat. Black Dynamite vill få bort allt knark som florerar på gatan samtidigt som några bad-ass snubbar försöker underminera de manliga afroamerikanernas image som män med stora könsorgan. Handlingen är rätt tafatt men överlag är den fylld av dumma skämt och repliker som får den att ändå hoppa högt. Effekter som nedsmutsning men även glömda feltagningar är ett signum för att kallas Grindhouse. Så om ni vill ha en ny film i 70-tals anda med soundtrack som påminner om vilken tid filmen utspelas i så tycker jag att detta är ett givet kort. Såvida ni tycker om Grindhouse-rullar. Filmen får 4,5/5.

Black Dynamite: "You diabolical dick shrinkin' mother fuckers!"

A Declaration of Hate Tour 2010

Jag och en bekant, vi kan kalla honom bekant för jag har bara träffat honom på fester och dylikt, diskuterade som vanligt metal på en fest härom veckan. Efter att ha snackat om vilka festivaler vi har tänkt att besöka så frågade killen om jag skulle gå på DARK FUNERALs spelning den 5/3 i Skövde. Jag hade inte en aning om att ett av Sveriges största band inom Black Metal hade spikat en spelning i Skövde, en stad som ligger 5 mil ifrån min lilla byhåla. När jag väl dagen efter satt och gjorde lite efterforskningar så fick jag veta att DARK FUNERAL med förband skulle starta sin A Declaration of Hate Tour i Skövde. Detta är ingenting man får missa, tänkte jag, i och med deras senaste skivsläpp som är riktigt brutalt. Sagt och gjort hämtade jag ut biljetterna igår. ZONARIA och CARACH ANGREN ska agera förband. ZONARIA såg jag senast när dem var förband åt SATYRICON förra året nere i Göteborg, och dem var rätt bra faktiskt. Så nu är det bara att invänta en kväll fylld av brutala riff och extremt mangel.