Walking Armageddon

CAUSING CHAOS ifrån Falköping, Kinnarp om man ska vara exakt, har äntligen släppt en musikvideo på Youtube.com. Inspelningen av videon står Chrunchman Productions för. Detta får bli min julhälsning till er som läser bloggen. God fortsättning på er och sup inte skallen av er imorgon.

Metaltown 2010

Nu har jag fått hem den eminenta tvådagarsbiljetten. Anledningen till att jag i år väljer att åka ner till Göteborg för att trängas nere vid Bananpiren är för att dödsmetall bandet NILE ska dit. Det ska bli riktigt roligt att höra dessa herrar live. Utöver Nile så återkommer Finntroll, men även det band som jag tror att flest folk som ska dit vill höra på, Rammstein. Det sägs att dem har en extraordinär scen-känsla detta är inget jag kan svara på.

Rapport från årets "Halloween helg"

Under denna amerikanskinfluerade helg befann jag mig nere i en källare. En källare som var full av en aning berusade långhåriga personer som förhoppningsvis hade ett och samma mål, att lyssna och röja till uppträdande grupper.

Lokalen låg belägen bredvid det gamla sjukhuset i Falköping, och uppträdande grupper var KAROSS, MONOSCREAM och CAUSING CHAOS. När jag anlände till puben så hade KAROSS redan börjat att spela, jag hade inga större förväntningar på denna grupp eftersom jag inte ens kollat upp varken dem eller Monoscream innan. Men efter att halva tiden gått så tyckte jag att det svänger rätt bra, och gänget verkar ha roligt på scenen också. MONOSCREAM var den grupp som spelade tyngst musik enligt mitt öra, och när det inte finns något skyddsstängsel mellan oss i publiken och det spelande bandet så blir stämningen ännu mer intim. Jag ser gärna mer av detta Stockholmsband. Sista bandet var CAUSING CHAOS, som spelade som förväntat. Dock fanns det en viss tvekan när trummisen, Calle, går fram till mig innan uppträdandet och visar en av tummarna i ett glas med is i. Förmodligen hade han gjort illa tummen i en av moshpitarna. Men vad jag hörde så kunde jag inte höra någon försämring på trummorna.

Om man ska göra en summering av kvällen så tycker jag att stämningen var på topp, musiken var bra fast mellan uppträdandena så slank typiska dans/klubb låtar in. Men vem bryr sig när man får se tre rock och metal-band uppträda. Sedan kan man tillägga att det var gratis inträde så man ska inte klaga.

Causing Chaos

Causing Chaos är ett band med som har rötter i det lilla samhället Kinnarp, där Kinnarps kontorsmöbler tillverkas. Anyway, gruppen spelar melodisk dödsmetall, och har blivit bättre under de år jag har följt dem. CC släppte sin första EP, samtidigt som grabbarna spelade på MaratonRock i somras. Gruppen var med i Bandit Unsigned och kom till andra uttagningen.

Anledningen till att jag skriver om detta band är att dels ge dem lite support, men också för att dem ska spela i Falköping nu igen på lördag, 31/10. En musikvideo planeras att spelas in på söndagen därpå och om allt går som det ska så tror jag att vi kommer att få se den inom snar framtid.

My Funeral och Kafir!

Nästa inköp av hård, brutal och blodstänkande black metal blir DARK FUNERALs nästa skivsläpp, Angelus Exuro pro Eternus. Det ska bli ett sant nöje att få sitt ansikte krossat av en vägg efter att ha hört och sett ovannämda senaste musikvideo, My Funeral. Vissa anser att svartmetall ska låta skitig och rå, men DARK FUNERALs senaste låt My Funeral låter helt amazing.

På dödsmetall fronten väntar jag ivrigt på NILEs nästa alster, Those Whom the Gods Detest. Det är skönt att höra att bandet inte har ändrat kurs i sitt manglande utan fortsätter att fylla vardagen med egyptiska influenser genom stenhård teknisk dödsmetall. Den senaste låten jag hittade med dem är Kafir!. En annan sak som jag inte tror jag har nämnt är att det var dessa grabbar som fick mig att börja lyssna på metal igen.

Så jag tror att nästa månad kommer bli en riktig pangmånad. Här under delar jag med mig av både DARK FUNERALs senaste och NILEs senaste så ni inte behöver leta efter dem själva.

Hinsidig - Livet

Efter en tid av förändringar för mig personligen så har jag inte haft varken tid eller ork att upptäcka nya band utan nöjt mig med att lyssna på det jag har. Men när jag satt och slö-surfade på en av nätets alla metal-siter så stötte jag på HINSIDIG. Kollade upp deras myspace och den bilden jag fick av dem var positiv. Bandet har funnits i ca 2 år och har medlemmar från Norge och Tyskland. Bandet har för närvarande släppt en demo och planerar att släppa ett fullängdsalbum snart, enligt deras Myspace sida.

Namnet betyder, enligt Google Translate, livet, men det kan säkert lika gärna vara liv. Någon med bättre kunskaper i norska kan rätta mig om jag har fel. Musiken är atmosfärisk och skön att lyssna på, särskilt då den senaste tiden varit fylld av diverse hårdare band som lirar i death metal-genren.

Här nedanför följer en låt från deras demo, Bak og Forbi... från 2009.

Denna eviga vänförfrågan...

Fick alldeles nyss en vänförfrågan ifrån det danska hardcore/metalbandet Pilgrimz på den eminenta communityn vid namn Myspace.com. Har hört talas om bandet innan, om jag inte har helt fel så spelade väl killarna på Metaltown detta året? Någon som var där kan rätta mig om jag har fel. Jag undrar härmed även hur mycket den person som sitter och skriver skript alternativt skickar vänförfrågningar manuellt tjänar på att skaffa så mycket vänner till dessa usla band som finns där ute i metaldjungeln. Jag tycker det är lite smått störande att man får förfrågningar ifrån band som är så långt ifrån de andra band jag för tillfället är vän med på myspace.

Nog med tjöt nu, nu tycker jag det är dags att lyssna på bra musik

Hultsfred nästa! Del 2.

Nu kommer jag att ett par band som jag inte kommer ihåg spelordningen på, någon som var där nere kan lämna en kommentar om jag hade rätt i ordningen.

MESHUGGAH spelade också på festivalen, men jag tyckte inte de var lika tighta som band live, något inom mig sa, när jag såg dem, att detta är inte lika bra som på skiva. Även min gode vän sa att killarna inte är lika bra live som på skiva. Det blev inte bättre när man stod och kollade på dem i regn. När Goth-bandet CRADLE OF FILTH spelade hade vi tur med väderleken. Dock så var det på något sätt felmixat tyckte jag då jag knappt hörde Danis röst, samt att jag kommer inte ihåg att han skriker så mycket i alla låtar. Mellansnacket var dock bra, om jag inte hörde fel så var han lite kaxig när han pratade om METALLICA. Kudos till Dani Filth. Det förgrymmade skitregnet hälsade på igen när det var dags för MASTODON att framföra sina låtar. Jag vet inte vad jag ska skriva om detta bandet direkt, grabbarna var medelmåttiga. Jag var mest besviken och förbannad över att folk som hade regnställ stod också under de få träd som fanns vid sidorna av publiken. MACHINE HEAD, vars frontman kastade friskt alkohol till publiken och beordrade att alla posers ska bort från moshpitarna. Flest moshpits fick MACHINE HEAD, kudos till er.

THE HIVES var bra fast jag knappt lyssnar på dem. Jag kände igen en del låtar, fast jag blev besviken att grabbarna inte framförde låten "The Stomp" som var med i filmen RocknRolla. Det var också synd att inte ena gitarristen gick hela vägen och totalförstörde sin gitarr, det hade varit rocknroll det. Efter det så gick vi och väntade på att THE CULT skulle köra sitt gig. När vi väl var på plats, vid ett träd med julgrans utsmyckning så kom ett popsnöre eller något annat löst fan och spydde fem gånger en meter bredvid oss. Detta fick en att vara glad att man inte förtärde en enda droppe alkohol på festivalen, jag har intalat mig själv att det är nog bäst att se på band nykter så att man kommer ihåg giget efteråt samt att jag skulle köra hem samma kväll också. Anyway THE CULT började med den enda låten jag känner igen ifrån bandet och efter att dem hade spelat klart den så bestämde jag och min gode vän att vi går in till centrum och köper en pizza.

Väl inne i "city" så blir jag helt ifrån mig att priserna på en sunken kebabpizza och en burk loka är på tok för högt, åttiofem kronor. Som den vänlige person jag är utåt så skiter jag i att käfta med pizzaägarna och käkar upp den. När vi kommer tillbaka från våran lilla tripp har PRIMAL SCREAM hunnit att köra igenom ett par låtar och den känsla jag får av bandet är inte direkt positiv. Sångaren förstör hela giget med sin lama och töntiga sångröst och mellansnacket är inte bra heller. Grattis PRIMAL SCREAM ni får första priset för att vara det tråkigaste bandet på hela festivalen.

Slutligen så återstår det bara METALLICA. Publiken och jag får vänta i ca 20-25 minuter efter utsatt tid på att det största metal bandet ska komma fram på scen. Jag har aldrig gillat METALLICA och jag tror inte jag någonsin kommer att göra det. Dels för att James Hetfields sångröst stör mig så mycket och att Lars Ulrich ser så fjantig ut, samt att han ser ut som att han ska skita i brallan när som helst när han sitter bakom trummorna. Jag och min kamrat går efter halva giget för att bege oss hemåt. Jag kan slutligen klarlägga att denna festival var en aning tråkig, fast jag fick ändå chans att se ett par band live som jag inte har lagt märke till förut.

Hultsfred nästa! Del 1.

Den 18/7 satte jag min fot i Hultsfred för första gången. Jag trodde inte jag skulle göra det, då Hultsfred inte bjuder på så värst mycket. Anledningen till att jag begav mig ner till det snåla Småland var att jag fick chansen att besöka festivalen Sonisphere. Jag hade inte heller tänkt att åka till denna festivalen då line-up:en såg, enlig mig, kass ut. Men varför säga nej när en kamrat ringer och säger att han vill dra dit ner med mig och biljetten är helt gratis.

Det första vi gjorde när vi kom innanför portarna var att köpa en vildsvinskebab, den var god men kostade nittio sletna kronor. Efter det var det att gå ett par meter för att se första bandet som gick på scenen DEAD BY APRIL. Detta band som ser ut som Carlings modeller, var inte speciellt bra. Kan bero på deras musik, eller deras lama mellansnack, hursomhelst så var jag inte direkt glad över att ha stått och kollat på dem. Nästa band upp på scen var ADEPT, inget bra här heller, förutom att sångaren råkade få sin knäskål gå ur led, då väcktes skadeglädjen i mig och jag blev på gott humör igen.

Cirka tjugo minuter efter det så var det dags för THE (INTERNATIONAL) NOISE CONSPIRACY för att äntra scenen. Jag hade inte hört dem förut, men vad förvånad jag var att dem var så bra. Jag tyckte att killarna hade bäst scen-känsla och det gjorde att jag struntade i att det var ljust när jag såg dem. Det bästa ögonblicket av deras framträdande var när dem drog loss ett par minuters solo. Nästa band upp på scen var LAMB OF GOD, klart det bästa bandet musikaliskt sätt. Detta kan bero på att jag föredrar dödsmetall och svartmetall än alla andra genrer som finns inom metal. Synd bara att LOG inte fick lika många moshpits som ett annat band som lirade under festivalen.

Anti Sweden

Som ni ser så har jag med lyckat resultat tagit mig igenom det uppdrag jag drog på mig, ni kan läsa om det i föregående inlägg om ni har glömt bort det eller inte ens läst inlägget.

Över till min intention av att skriva ett nytt inlägg. Titeln kanske kan uppfattas som om jag ogillar Sverige, på sätt och vis så gör jag det med det maktstyre vi har just nu, men låt oss inte gräva ner oss i politiska diskussioner. Jag letar nämligen efter jeansmärket Anti Sweden, vad jag har hört och läst så har folket i Norge släppt en begränsad kollektion, som är inspirerad av black metal och ironiskt nog släppts i endast 666 exemplar. Så nu kommer jag till frågan, vart hittar man ett exemplar av denna kollektion? Är det redan försent att få tag i ett exemplar? Här nedan kan du se lite bilder på byxorna.





Passande musik till detta inlägg kan till exempel vara
Mayhem - Chainsaw Gutsfuck från Deathcrush EPn

Senaste nytt från Lejonkulan

Senaste nytt: Formaterar om datorn, funderar på att lägga in dual-boot denna gång. Frågan man kan ställa sig då är om jag kommer att klara mig ur detta självmordsuppdrag helskinnad eller kommer jag att dö någonstans på vägen..?

Senaste inköpta alster: SLEEP - Holy Mountain
Detta eminenta alster är utgivet av Earache Records, jag köpte skivan för 189 kr, vilket är på tok för dyrt för cd skivor med en lågkonjunktur som vi nu har. Gruppen leverar en skön ton av Stoner Doom som någon på Encyclopaedia Metallum har skrivit att gruppen spelar. Hur som helst så fastnade jag efter första låten. Så om ni som jag vill ha lite variation i black och death metal lyssnandet så tycker jag att ni kan inhandla denna skiva.

The Grindhouse Project

Nu mina hängivna läsare ska vi gräva ner oss några minuter i detta fantastiska hyllningsprojekt som demonregissörerna Quentin Tarrantino och Robert Rodriguez skrivit manus till. Jag antar att ni redan har sett deras filmer, Death Proof och Planet Terror. Om ni inte har gjort detta kan jag ge en liten beskrivning om de två filmerna.

Death Proof handlar om en galen mördare vid namn Stuntman Mike som spelas av Kurt Russel. Offren han väljer ut är unga kvinnor, som han sedan dödar med hjälp av sin bil.

Planet Terror handlar om en grupp människor som försöker överleva ett zombie-angrepp. Huvudkaraktären, Cherry Darling, spelas av Rose McGowan och mister sitt ben i filmen men av någon konstig anledning får ett maskingevär som får agera protes.

Slutsnackat om dessa filmer, jag vill inte berätta för mycket om dem om ni inte har sett dem. Som jag skrev ovan så har projektet ett par fejk trailers också. Tarrantino och Rodriguez hade först tänkt att göra dessa själva men efter att Rob Zombie, Eli Roth och Edgar Wright knackat på dörren och ville vara med och "leka" så räckte Tarrantino över uppgiften till dessa grabbar. Robert Rodriguez gjorde Machete, som handlar om en lönnmördare med allt för mycket knivar i sin rock. Rob Zombie gjorde Werewolf Women of the S.S., som handlar om nazi-experiment. Edgar Wright gjorde Don't, handlar om att man helst ska avstå från att göra saker. Sist men inte glömd, Eli Roth som gjorde Thanksgiving, denna film var den enda som blev censurerad av USA. Jag tror inte jag ska nämna mer om den filmen utan jag tycker att ni kan se varför här nedanför.

Fejk-trailer nummer 1 - Machete


Fejk-trailer nummer 2 - Werewolf Women of the S.S.


Fejk-trailer nummer 3 - Don't


Fejk-trailer nummer 4 - Thanksgiving (obs. jag varnar KÄNSLIGA tittare att ta fram en spy-hink före ni ser denna trailern!)

Deicide - The Stench of Redemption

I fredags 29/5 så hade Necrophobic sitt release-party om inget kom i vägen. Det var säkert trevligt att ta en öl och lyssna på råond blackened death metal. Jag hade dock inte lika trevligt här hemma, då jag äntligen fått min tå opererad efter att ha gått i två år med denna nästan eviga nageltrång. När man då inte kunde göra mycket mer än att sitta still och inte försöka gå emot något hårt valde jag att skriva lite på Deicides artikel på svenska Wikipedia.

Lite musik ville man ha strömmande genom högtalarna från stereon och jag satte på Deicides album The Stench of Redemption från 2006. Då kom jag underfund med att detta är inte så dåligt som jag först tyckte när jag kom hem med albumet från en skivbutik i Göteborg som säljer endast begagnade alster (både LP och CD). Albumet är ju snarare "gôr" bra med dess melodiska riff, gitarr-solon och Glen Benton som döds-vrålare. Här nedanför ligger en video på den låt som nyligen blev bannlyst ifrån en brittisk musik-tv-kanal.

Nytt utseende på bloggen

Nu är jag äntligen klar med min nya logga till bloggen. Brist på information ledde till frustration i mitt huvud, då personerna inte berättar vad ramen har för inner-mått. Den nya loggan har måtten 646 x 195 pixlar.

Tema-mässigt så tycker jag att det passade efter att man fick en stämpel av, anonym, att man skrev mest om black metal och death metal. Så det var bara att sätta sig ner och börja manipulera bilder efter bilder. Jag tycker själv att resultatet blev bra, då jag inte har suttit och pillat i bildredigeringsprogram på länge. Kanske ska nämnas att jag inte använde Photoshop utan gratisalternativet GIMP.

Musik som användes vid arbetet var BLACK SABBATH och MORBID ANGEL, en rätt så bra variation tycker jag. Kanske förklarar varför den ser ut som den gör, vad vet jag.

Release-fest för Necrophobics Death to All

Den 29 maj har killarna i NECROPHOBIC sin releasefest för sitt nya album Death to All. Release-festen kommer att äga rum i 6:e Tunnan, Stora Nygatan 43, Gamla Stan, Stockholm. NECROPHOBIC som spelar blackened death metal, har hållt på sen 1989 med att leverera metal till massorna. Om ni nu vid förmodan bor eller har vägarna för gamla stan i Stockholm vid 22.00 så tycker jag allt att ni ska besöka 6:e Tunnan då det är gratis inträde och 18 års gräns. Oturligt nog så bor nu inte jag i Stockholm så jag har ingen chans att gå dit.

Det album jag har valt att snacka om idag är NECROPHOBICs The Third Antichrist. Skivan släpptes 1999 av Black Mark Production. Albumet består både av snabba låtar men även ett par lite långsammare låtar. Jag tycker att blandningen inte alls är helt och hållet skit utan tycker att det är gött med lite omväxling. Överlag tycker jag att det finns en mörk och ondskefull atmosfär över albumet och behövs därför en genomlyssning minst en gång.

Into Armageddon från The Third Antichrist


Förövrigt kan jag meddela att JEX THOTHs album som jag skrev om i den 25/4 står nu prydligt i min sunkna hylla och det var ett suveränt bra köp må jag säga.

Nocte Obducta

En god vän till mig introducerade mig för detta bandet sent en lördagskväll. Jag blev förvånad att just denne person som vanligt nästan endast lyssnar på melodisk death metal och viking metal, spelade upp en låt från detta bandet. Bandets namn är Nocte Obducta och kommer ifrån Mainz, Tyskland. Bandet spelar black metal och har spelat ihop under sedan 1995. Det album som jag valt att belysa mer än dem andra är Schwarzmetall - Ein primitives Zwishenspiel, som gavs ut 2001. Som har en blandningen av rå, ibland atmosfärisk, arg black metal.

Detta albumet är värt en provlyssning, om ni har möjlighet att köpa det någonstans så tycker jag att ni ska köpa albumet, jag ska hålla utkik efter detta album eller något annat ur deras diskografi.

Jex Thoth - psychadelisk doom metal

I senaste numret av det musikmagazinet som jag anser är bäst i Sverige, Close-Up Magazine så följde det med en bonus-skiva från I Hate (tidagare I Hate Records). På denna eminenta skiva har bolagschefen Peter Lidén, som förövrigt är sångare i döds thrashande TERRORAMA, samlat en drös med musikgrupper som han tycker är bra. På skivan får man höra band som tyska MINOTAUR, tjeckiska black metal bandet ROOT, brasilianska VULCANO, svenska COUNT RAVEN, amerikanska JEX THOTH m.m.

Jag har, om jag nu inte nämnt det förut, en viss dragning till det psychadeliska musik-soundet. Så jag blev paff när jag hörde JEX THOTHs Sons of Yule på denna skiva ihop med band som lirar black metal, thrash metal, doom metal och death metal. Men efter att ha läst igenom den artikel som finns med i månadens nummer av Close-Up så klarnar det upp. En man vid namn Ola Blomqvist jobbade ihop med Peter förut på skivbolaget, och han var en stor doom-fantast. Över till JEX THOTH igen. Gruppen som kommer ifrån San Fransisco, USA, bildades 2007 och hette då Totem. Dock bytte de namn rätt snabbt till den kvinnliga sångarens namn, JEX THOTH. Deras debutalbum släpptes förra året, 2008, och har namnet JEX THOTH. Jag tycker, efter att ha lyssnat igenom en del på youtube, att deras album är värt att inhandlas.

Nedanför så kan ni se den låt som fick mig att kolla lite extra på gruppen.

Satyricon med förband - Trädgårn, 13/4

Kvällen började med att man anlände till Göteborg för att sedan besöka ett förfriskningsställe med ett par kamrater. Kl 19.00 slogs portarna upp till Trädgårn som ligger ca 150 meter från Avenyn. Huvudbandet som skulle äntra scenen var black metal-bandet SATYRICON från Norge. Förbanden bestod av dödsmetall-bandet DEGRADEAD från Stockholm och svartmetall-bandet ZONARIA från Umeå.

DEGRADEAD äntrade scenen först och drog av ett par låtar. Jag kommer inte ihåg om jag har hört dem förut, men de spelade rätt bra och bjöd på ett par goa headbangningar. ZONARIA gick på scenen efter förstnämnda och bjöd på ett riktigt gött "röjj". Jag har hört dem förut men de gick inte hem i mina öron, men tack vare det trevliga framträdande som dem bjöd på så ska jag allt ge dem ett försök till. Jag kände att det fanns lite influenser från MARDUK eller något annat extrem black metal-band, kanske BELPHEGOR. Hur som helst jag tyckte att ZONARIA var bättre på scen än DEGRADEAD.

SATYRICON med Satyr i spetsen var helt klart suveränt. De hade ändrat line-upen sen senast jag såg dem, och det är fullständigt helt klart att man ska göra. De bjöd på låtar som Black Crow on a tomb stone, Pentagram Burns, K.I.N.G., Now, Diabolical, Commando, Filthgrinder m.m. Helt klart värt pengarna man brände för att få en biljett. Jag tyckte att vi som stod längst fram gav bra respons på Satyrs ordrar om att hänga med i låtarna. En sak som jag nu kan konstatera är att om man vaknar dagen efter med ont i nacken så tycker iaf jag att det har varit ett bra gig!

Som video så bjuder jag på den första black metal-låten det gjordes musikvideo på. Rätta mig gärna om jag har fel.


Med dessa ord sagt så rekommenderar jag er att köpa en biljett till SATYRICON och dess förbands kommande konserter.

Trollbindande musik

Efter att ha fått ett tips från en god vän, så kollade jag upp det progressiva black metal-bandet Negura Bunget som kommer ifrån Rumänien. Efter att ha lyssnat igenom deras album, "Om", som gavs ut år 2006, så är jag helt trollbunden känns det som. Deras andra låt Tesarul De Lumini låter så episk och mystisk. Det är alltid kul att upptäcka black metal-band som inte kommer ifrån norden (främst Norge), nu ska ni inte tro att jag har tröttnat på de band som kommer därifrån. Utan det är mer intressant med black metal från öst-staterna då de oftast hatas av sin egen regering och så vidare.

Här under är en video-länk till Tesarul De Lumini.

Nytt spel och brytning av nya marker inom musikens värld

Street Fighter IV är nu införskaffat i min "stora" samling av Playstation 3-spel. Jag har nu kommit till den punkten i spelandet att jag har insett till min stora fasa att det är nästan helt omöjligt att fortsätta spela mot mina nätverks jämlikar om jag inte skaffar mig en arkad kontroll.. Problemet är just detta att en sådan kontroll kostar mellan 800kr till 1600kr det är helt sjukt att den gamer lägger ut så stora summor för att få till de där extra attackerna bättre. Nåja jag får bita i det sura äpplet och fortsätta att knappra på mina original kontroller i väntan på bättre tider.

Veckans Recension:
Crucified Barbara - Til death do us party

Detta albumet har blivit kritikerrosat i Close-Up Magazine och fick en 8 i en 10-skala. Jag har inte hört så mycket av Crucified Barbara förut, mer än att jag såg när de intervjuades av metallskallarna Mattias Lindeblad och Melker Becker i deras fenomenala musikprogram Rundgång. Sagt och gjort jag införskaddade mig ett exemplar av deras nya album. Lyssnade på den första låten, Killer on his knees, och tänkte att detta var rätt fräckt, jag har nämligen inte hört eller ens tänkt på att kvinnor kan spela sådana hårda riff. Jag lyssnade vidare och tänkte att det ligger lite i Close-Up recensentens betyg. Femte låtspåret strömmade ut ur högtalarna, som annars är en ballad om jag nu inte har fattat helt fel med Mats Levén, där har vi ett minus, ballader är inte min grej direkt. Albumet får en 6 av 10. Det som ligger på plus sidan är just gitarrliret, det har kvartetten gjort bra. Sången är rätt bra också, sedan så får jag en känsla av "feel good" , kanske beror på att jag är just nu insöad i Black metal och Death metal, men va fan det får man ju av det de två genrerna också!

Hårdrock och nackspärr

Jag kanske har sagt detta förut, om inte så säger jag det igen.

En del säger att musiken var bättre förr, det finns en del poäng i det, men jag tycker att musiken som görs nu är inte dålig den heller. Visst det görs rätt mycket skitmusik nuförtiden, men inte i Metal-genren, se bara på supergruppen Bloodbath, dom vet vad dom sysslar med. Inget trams där inte, sedan har vi Torture Division, "60 år av dödsmetall" dom vet precis vad dom vill spela för musik, inga kompromisser. Eller Satyricon, visst dom lät lite olikt på -90 talet men dom har inte förvandlats till ett skit band bara för att dem har ändrat sitt sound. Tvärtom. Vart vill jag komma då? Sluta lev i det förgångna!

Sedan kommer vi till det andra ordet som står i titeln, just det nackspärr. Ni kanske tänker att det inte är så konstigt om nu killen lyssnar på hårdrock. Nu är det så att jag inte är så mycket för att headbanga, det spänner rätt mycket i huvudet efter. Sanningen är lite töntigare ändå, jag fick skiten efter jag hade sovit. Nackspärr är ett helvete!

Dagens musiktips.
Bethlehem - Sardonischer Untergang im Zeichen irreligiöser Darbietung

Albumet gavs ut 1998. Ni som inte känner till tyska Bethlehem så spelar gruppen en blandning av black metal och doom metal. Cathrin Campens domedags prat på tyska är lite skumt men det känns "häftigt" ändå. Jag vet inte vad jag ska skriva mer, men jag tycker att ni bör provlyssna albumet.

Still alive!

Efter en veckas hårt arbete med att klippa det femte avsnittet av mitt och några polares filmprojekt så är det äntligen här. Femte avsnittet av en annorlunda serie om ett band som det bara går ut för verkar det som. Serien heter Starting a band. Serien började som en fejk-dokumentär men har utvecklats till något som kan liknas som totalt kaos. Kanske inte just kaos men det börjar likna det. Serien finns att få tag på den eminenta sidan www.youtube.com sök sedan efter Blackbannerfilms i channels. Ni kan också vara lite lata och skriva in denna länken så kommer ni direkt till kanalen: http://www.youtube.com/user/BlackBannerFilms.

Veckans filmtips: RocknRolla
En ny film av den brittiska regissören och manusförfattaren Guy Ritchie.

Jag vill inte spoilera för er så jag struntar i att översätta handlingen för er:
In London, a real-estate scam puts millions of pounds up for grabs, attracting some of the city's scrappiest tough guys and its more established underworld types, all of whom are looking to get rich quick. While the city's seasoned criminals vie for the cash, an unexpected player -- a drugged out rock 'n' roller presumed to be dead but very much alive -- has a multi-million dollar prize fall into his hands.

Om ni gillar hans tidiga verk som Snatch och hans debutfilm Lock Stock and Two Smoking Barrels kommer ni troligen att gilla denna filmen också. Intro sekvensen är riktigt bra gjord samt att soundtracket, som kan sabba bra filmer, är suveränt. I rollbesättningen kan man se Gerard Butler (300), Tom Wilkinson (Michael Clayton), och Tom Hardy (Layer Cake).

Stay tuned, it will come more....